Please do the dishes

Jag tror vi alla kan hålla med om en sak: 2011 var inte allt “det.” Man hade kanske höga förväntningar vid början av året men i all enkelhet var det bara vad som kändes som ett längre 2010.

Eftersom 2011 var det värsta året sedan 2001 (när jag insåg att jag förmodligen alltid kommer få slurpee igen) tänker jag ignorera trenden många andra kommer falla in i. Varför skulle jag vilja gå igenom det tidigare året? Nej, jag tänker recensera 2012.

1 januari: Vi inviger det nya året med en kyss. Gör vi inte det kryper jag tillbaka till 2011.

1 januari: Vi vaknar. “Vart är vi? Hur hamnade vi i Istanbul? Är det fortfarande 2012?”

7 januari: Jag kommer skryta om hur jag inte brutit ett enda nyårslöfte.

8 januari: Inser att det kanske inte var mycket av en bragd då att inte bli uppäten av zombies fortfarande är relativt lätt. Jag kollar mig ändå över axeln.

14 feburari: Inget särskilt. Jenny är upprörd. Varför är hon det?

15 februari: Jag kommer uppfinna en tidsmaskin för att åka tillbaka till 14 februari för att påminna mig själv om Alla hjärtans dag.

14 februari: Alla hjärtans dag. Jenny blir jätteglad när jag väcker henne med frukost på sängen och säger att hon visste att jag inte skulle glömma. Jag skrattar osäkert.

23 mars: Flyger till Kanarieöarna med Adam & Kim.

30 mars: Vi överväger starkt att stanna kvar för alltid. Kan inte Kim göra ett svartjobb på hotellet bara?

30 mars: Tillbaka hemma. Alla tre överväger återigen att bara åka tillbaka. Sedan, på andra sidan tullen, möts jag av världens finaste leende på världens vackraste tjej. Jag håller om henne och inser att vart som helst är ingenstans om inte hon är med.

10 april: Alla vänner och familjen frågar vad jag vill ha i födelsedag. Jag kommer inte på något under 4,000:- så jag säger att jag inte vill ha något. Kanske en helikopter?

19 april: Det är min födelsedag. Jag river ohämningslöst upp fem paket med strumpor. Aldrig mått bättre.

20 maj: Solförmörkelse. Alla kommer få panik i och med att 2012 är året världen går under enligt väldigt säkra källor. Oundvikligen kommer detta vara dagen alla AA-batterier hemma hos mig dör och jag tvingas byta TV-kanal genom att gå fram till TV:n och trycka på knapparna. Jag kommer vara ytterst missnöjd.

1 juni: Kommer äntligen ihåg att köpa AA-batterier.

19 juni: Midsommar i Öregrund med Adam, Kim och massa annat folk. Kim drunknar nästan igen. Karp, karp.

28 juni: Jag kommer ha ett enormt yoghurtsug. Sedan blir allt svart. Jag vaknar sedan i min säng täckt av tomma yoghurtbägare. När jag inser att jag inte kan kontrollera mig själv runt kalla, utsökta godsaker kryper jag ihop i fosterställning och gråter lite innan jag kollar om det finns något kvar längst ner i bägarna.

… det resterande halvåret får jag återkomma om.

Fotograf: Jenny Högblad
Uppsala, 11:e december