Varning. Fult inlägg om pengar & spenderande den här månaden.

597 CARLINGS, UP
1294,00

597 CARLINGS, UP
2123,00

597 CARLINGS, UP
1575,00

597 CARLINGS, UP
1327,00

597 CARLINGS, UP
428,00

597 CARLINGS, UP
527,00

I can see you there with the city lights
Fourteenth floor pale blue eyes
I can breathe you in

Livsväsentligt specialakvarium för maneter. $709 US.

Coola coasters. Vad fan heter det på svenska; underlägg? $20 US.

Paraply för regniga höstdagar. Totalt $120 US.

Tri-Forcelampa. $95 US.

“Hemlig” dörr. $3000 US.

Aldrig vart coolare när jag fixat håret. $175 US.

Bokhylla. Enbart koncept.

but this wasn’t it.

Modell: Alexander Zetterdahl
Fotograf: Jenny Högblad

KITCHEN

# Barbord. Jag vet PRECIS vilket jävla bord jag ska ha med så våga inte föreslå något annat.
# Barstolar.
# Sån där häftig grej morsan har. Kvicksilver. Cool.
# En bra ugn. Ingen dålig eller ful ugn, då blir det köksbrand med flit för att slippa skiten.
# Diskmaskin.
# Diskmaskin som inte luktar konstigt.
# Snyggt kakel. Inte nödvändigtvis designat. Till och med enkla, vita plattor kan göra sitt.
# Blommor.
# Blommor som inte behöver vattnas.
# Inte plastblommor.
# Genetiskt framtagna blommor som inte behöver vattnas.
# Grymt snygga karaffer. Jävligt viktigt med karaffer. Jag älskar karaffer.

Nedstående kök fungerar väl det med..

BATHROOM

# Ingen vit duschslang. Så jävla trash. Gillar metallslangarna. Får rådfråga Slangen i ämnet.
# Duschstycke som skiftar färg.
# Spotlights, dimmer switch.
# Imfri spegel.
# Högtalarsystem med dockningsstation och ev. vattentät kontroll.
# Designat toalettlock – tänker mig “DON’T THROW UP ON ME!” och en sad smilie.
# En röd “DO NOT PRESS”-knapp som inte gör ett absolut jävla skit.
# Custom kakel.
# INGET. JÄVLA. BADKAR.

Nedanstående bild är även accepterad (trots badkar.)

För övrigt lyckades jag just sätta igång sensorlarmet tidigare ikväll.

Aja, Larsson sa att det händer ständigt. “Jävla Panini och deras sopor.”

Så några riktiga reprimander förväntar hoppas jag inte på, en soft utskällning kanske.

Lite less.

Alexander Zetterdahl,
Alexander Zetterdahl
& Alexander Zetterdahl

(fotograf: Jenny Högblad) 

När man tar en paus (läs: smyger iväg) från baren i tre (3) minuter för att mingla, umgås och kolla läget händer det ibland att man stöter på nationens vimmelfotograf Camilla Hammarin som följer kvällarnas anekdoter och förevigar dessa genom en lins.

Ni får även ursäkta att jag inte bloggat på sistone, jag har inte velat fördärva min blogg genom att ta bort det finaste inlägget som någonsin gjorts från framsidan. Tack för den fina gesten, Jenny.

Modell: Alexander Zetterdahl
Fotograf: Camilla Hammarin 

Innovativt.

“Du ser alltid ut som du vaknat bredvid djävulen.”

Tack, Peter.

-

Klockan är 13:30 på en måndag och jag blev precis jävligt sugen på kaffe när jag fann mig själv som i en trans, stirrandes på hennes ljust chokladfärgade nacke. Även fast det är en av de dagarna då det känns som att mitt bäst-före-datum gått ut länge sedan är något annorlunda. Jag känner smaken av hasselnöt medan mina ögon sjunker ned mot hennes fylligare, lätt frestande delar. Det finns en spänning i att följa henne utan att hon vet om det. Det känns förbjudet. Efter jag noggrant studerat hennes former och sättet hon lugnt för sin kropp i den stressade stadsmiljön sänker jag mina axlar, tar ett djupt andetag och blundar. För mig är det en minut av förberedelse. För alla runtomkring är det en blinkning. Jag går fram till henne och innan jag vet av det har mina melerade ögon fastnat i hennes gyllenbruna galaxer.

Vi säger inte mycket. Det tar inte lång tid förrän det bara är vi två. Vi fyller varandra och glömmer allt annat, om bara för en stund.

Hon är mild. Hon har gjort det här förr. Men jag bryr mig inte. Hon är min nu. Jävlar. Fan vad gott Baileys Hazelnut är i kaffe!

-

Long story short så har morsan skaffat ett etablerat jävla barskåp med allt från Maker’s Mark till en flaska Passoã (den kan ha vart min “förtjänst”).

“Consume within 4 weeks after opening” står det på undersidan av snabbkaffet som stod längst bak i skafferiet. Den måste ha stått här närmare sju månader. Jag tror att det var Kim som köpte den. Så han skulle orka med jobbet sa han. Fan vad äckligt sa han efter första koppen och glömde bort dess egentliga existens.

Vad är det värsta som kan hända egentligen?

Modell: Alexander Zetterdahl
Fotograf: Merhan Pakgohar

Mådde rätt jävla grymt när jag lämnade gymmet imorse.

–

Jag har börjat träna. Semi-seriöst i alla fall. Jag tänker försöka köra åtminstone tre pass dans i veckan och hittills har jag kört både ragga/dancehall och house. Det hela började med att Jenny ringde och frågade om jag ville dansa med henne.

- “Aaah, jo, okej!”

När vi klev in i salen noterade jag genast att jag var den enda killen, men det var lugnt, jag var ju faktiskt där med min flickvän. Sedan visade det sig vara riktigt jäkla roligt. Så jag gick ett pass house igår… Lång historia kort:

# Enda killen
# Ingen flickvän närvarande
# Mest olyckliga t-shirtvalet i världshistorien (Flirt Camp 2010)
# Måste verkat som en sån jävla douché

Så fort passet var slut gled jag ut som att jag aldrig ens vart där — men missta mig inte — det var helt sjukt roligt! Prova om ni inte redan gjort det!

Alexander Zetterdahl & Timo Trimborn 

Alexander Zetterdahl

Eftersom 2011 var det värsta året sedan 2001 (när jag insåg att jag förmodligen alltid kommer få slurpee igen) tänker jag ignorera trenden många andra kommer falla in i. Varför skulle jag vilja gå igenom det tidigare året? Nej, jag tänker recensera 2012.

1 januari: Vi inviger det nya året med en kyss. Gör vi inte det kryper jag tillbaka till 2011.

1 januari: Vi vaknar. “Vart är vi? Hur hamnade vi i Istanbul? Är det fortfarande 2012?”

7 januari: Jag kommer skryta om hur jag inte brutit ett enda nyårslöfte.

8 januari: Inser att det kanske inte var mycket av en bragd då att inte bli uppäten av zombies fortfarande är relativt lätt. Jag kollar mig ändå över axeln.

14 feburari: Inget särskilt. Jenny är upprörd. Varför är hon det?

15 februari: Jag kommer uppfinna en tidsmaskin för att åka tillbaka till 14 februari för att påminna mig själv om Alla hjärtans dag.

14 februari: Alla hjärtans dag. Jenny blir jätteglad när jag väcker henne med frukost på sängen och säger att hon visste att jag inte skulle glömma. Jag skrattar osäkert.

23 mars: Flyger till Kanarieöarna med Adam & Kim.

30 mars: Vi överväger starkt att stanna kvar för alltid. Kan inte Kim göra ett svartjobb på hotellet bara?

30 mars: Tillbaka hemma. Alla tre överväger återigen att bara åka tillbaka. Sedan, på andra sidan tullen, möts jag av världens finaste leende på världens vackraste tjej. Jag håller om henne och inser att vart som helst är ingenstans om inte hon är med.

10 april: Alla vänner och familjen frågar vad jag vill ha i födelsedag. Jag kommer inte på något under 4,000:- så jag säger att jag inte vill ha något. Kanske en helikopter?

19 april: Det är min födelsedag. Jag river ohämningslöst upp fem paket med strumpor. Aldrig mått bättre.

20 maj: Solförmörkelse. Alla kommer få panik i och med att 2012 är året världen går under enligt väldigt säkra källor. Oundvikligen kommer detta vara dagen alla AA-batterier hemma hos mig dör och jag tvingas byta TV-kanal genom att gå fram till TV:n och trycka på knapparna. Jag kommer vara ytterst missnöjd.

1 juni: Kommer äntligen ihåg att köpa AA-batterier.

19 juni: Midsommar i Öregrund med Adam, Kim och massa annat folk. Kim drunknar nästan igen. Karp, karp.

28 juni: Jag kommer ha ett enormt yoghurtsug. Sedan blir allt svart. Jag vaknar sedan i min säng täckt av tomma yoghurtbägare. När jag inser att jag inte kan kontrollera mig själv runt kalla, utsökta godsaker kryper jag ihop i fosterställning och gråter lite innan jag kollar om det finns något kvar längst ner i bägarna.

… det resterande halvåret får jag återkomma om.

Fotograf: Jenny Högblad
Uppsala, 11:e december

Bara bortkastat.

I don’t like that.

§ 1.2 – utdrag ur Alexanders tankegångar.

Pojkideologin känns över på ett sätt.  Det känns som att man handskas med överdrivet realistiska situationer nästan dagligen. Det känns utmanande. Alla är så medvetna, så föruttänkta. Alla är så jävla tråkiga.

Jag vet precis vad jag vill göra, jag vet vart, jag vet hur och jag vet när. Vad jag inte vet är vem som ska vara orsaken att jag gör det och få mig göra allt bättre än vad jag någonsin skulle kunna på egen hand.

Min gitarrsträng (high E) gav upp på mig i fredags. Hela situationen satte mig i nån slags existentiell kris. Jag kan ju spela på den ändå. Om jag inte visste bättre skulle jag inte ens veta att något saknades. Fan, tänk om man lever ett 5-strängsliv. Fan också.

Avslutar med en musikanekdot -

Ron Pope & The District – I Won’t Fall Apart
Goo Goo Dolls – Slide
Parachute – The Mess I Made
John Mayer – Free Falling
John Mayer – Say
Coldplay – The Scientist
Alexi Murdoch – Orange Sky

är musiken jag suttit och spelat, precis när stjärnorna gjort sin kvällsdebut, på toppen av höga kullar eller längst ån på en brygga, den här sommaren. Vid några tillfällen fann jag mig själv under en bro för att kasta macka med. Jag vet inte vilken symbolik eller vilka resultat jag söker i detta, men det är jag i min renaste form på något sätt. Att bara få vara “med” och inte behöva leva upp till något, om bara för ett tag.

Fuck if I know, the heart wants what the heart wants. Right?

Staying on track och följer upp det senaste inlägget om dejtande: så här vill jag att min nästa relation ska ta slut. Med dessa ord. Fan vad jävla poetiskt. Vi ska stå i regnet med.

So tell me now, if this ain’t love then how do we get out? Because I don’t know.
That’s when she said, I don’t hate you, boy. I just want to save you while there’s something left to save.
That’s when I told her I love you, girl, but I’m not the answer for the questions that you still have.

WOOOOOOH WOO-OOOOOH!

- Alexander Zetterdahl

Maybe I need to open up the Alex schematics, go inside, and tinker around. Figure out what I’m not doing right to get this thing to launch…

Just to kinda test myself, maybe even rattle my own cage, I thought, for this next relationship, instead of finding one of these really incredible, well-rounded women, I want to date, like, a whore.

Just to throw myself off.



- Alexander Zetterdahl

xoxo, gossip guy.